...för nya siluettbilder igen tycker jag - det var ju trots allt några veckor sedan senast. Kulan och jag är nu inne i vecka 42 (vecka 41+0). Jag vet, det låter helt galet! Jag är alltså åtta dagar över tiden och vid det här laget föddes Lilleman. (Det här skrev sambon då förresten - något jag gärna läser igen och igen.)

Och jag börjar känna mig sprickfärdig. Det är inte klokt vad detta organ - huden - kan! Nu är huden så tunn, så tunn och det känns att det bara är bebis därinne som dessutom fortfarande rör sig ganska livligt.





Men egentligen så är det helt normalt det här. Bebisen trivs väl alldeles för bra och så länge jag inte har ont eller mår dåligt och vädret fortsätter att vara lika strålande så klagar jag inte alltför mycket. Jag är bara så in i norden nyfiken på vem den lilla bebisen därinne är! Det lustiga är att det nästan känns som om allt håller på att återgå till det normala. Första dagarna runt beräknat datum går man som på nålar och är upp till tänderna redo hela tiden. Nu kan det gå långa stunder när vi (nästan) glömmer bort det. Dessutom har jag inte riktigt koll på vad jag egentligen packat i den där BB-väskan och chokladkakan är uppäten för länge sedan och jag börjar göra upp planer för två dagar framåt...





Vi har i alla fall haft tid att tänka ut några stycken namnförslag och det känns bra att vi har något att gå på. Om det sedan visar sig vara något som passar det får vi helt enkelt se när vi träffas. Med Vidar var det så rätt och så självklart från första stund han kom.   




Egentligen hade jag hoppats på igår. Det var nämligen min pappas födelsedag - vår Morfar Ängel. Det hade känts bra att få hedra hans dag på det viset. Idag är det tant Minas födelsedag - hon som tog hand om huset vi bor i och farmors syster. Det hade också varit en fin dag.

Men det blir när det blir...





Ha en bra lördag och ikväll får vi heja lite extra på Loreen. Hon tar säkert hem det, det får vi hoppas på! Nu ska jag fortsätta njuta av det fina vädret och proppa i mig lite mer mat, vila i skuggan och pussa på min son som jag inte fattar hur jag ska klara mig utan när det blir dags för några dagar på BB! Och så får vi väl se om det händer något mer spännande idag :)

Kramar.

Ja, ni ser ju. Både jag och magen är på plats - större än någonsin.






Vilken underbar, fantastisk dag det har varit idag! Jag har lånat min mammas stråhatt som jag gått runt i hela dagen och kännt mig oerhört tjusig i. Jag har påbörjat en spännande bok och efter att jag hämtade hem Lilleman från förskolan och vi ätit sillunch på innergården bäddade vi med en jättefilt och en massa kuddar i skuggan och låg där hela eftermiddagen - läste Alfons, vilade middag, åt melon och när Lilleman lekte i sandlådan passade jag på att läsa spännande boken. Sedan fick vi för oss att bada fotbad och det gjorde vi sittandes på stentrappan, det urartade lite på slutet med vattenkrig och Lilleman satt tillslut hela han i baljan med kläder och allt! :) Avslutningsvis åt vi kycklingsallad, plockade äppelkvistar och spelade golf på gräsmattan och nu är vi riktigt sommarmöra hela bunten.  

Som sagt; en underbar dag! 





Nu har jag massvis av fina foton i datorn som jag ska sitta och pilla med ikväll, så säkert kommer det en bildkavalkad framöver. Lika bra att hålla sig sysselsatt medan man väntar på annat.

Kram.

Lilla bebis; det är dags att komma ut nu! Storebrors första och yttepyttiga badrock hänger inne i badrummet och väntar. Och alla vi andra är sprickfärdiga av nyfikenhet över att få träffa dig!




Igår var jag hos barnmorskan igen och hon kunde inge lite hopp om att det kommer att komma en bebis under den här veckan. Som jag säkert har skrivit innan så gick jag åtta dagar över tiden med Lilleman så än så länge är jag ganska så inställd på att det kan dröja ett par dagar till.

Det är bara den här nyfikenheten...




Och jag ska inte klaga - fortfarande mår jag väldigt bra och det här vädret vi har nu gör ju inte att man blir särskilt sugen på att krypa in på ett sjukhus precis. Vi var ute hela långa dagen igår igen - från frukost till sen kväll - och njöt av sommarvärme, sol, grillning, fika och vattenlek.

Fast snusa liten bebisdoft hade ändå slått det mesta! :)

Kram.

Idag är det ingen vanlig dag! Och nope, jag föder inte barn utan jag har födelsedag. Det blir en lugn dag här hemma med önskemat och bakat och förhoppningsvis en tupplur mitt på dagen med Lilleman (har varit så otroligt trött de två sista dagarna och vill helst sova hela tiden...).



Så glad jag är för att ett av paketen på sängen innehöll det här fina nattlinnet från Beach House som jag suktat länge efter. Snart kommer jag att sova om en prinsessa - kan knappt vänta på att magen är borta så att jag får plats i det också.





Lika sagolikt mjukt som jag hoppades på är det i alla fall och så snart bebisen kommer ska han eller hon också få sova sådär sagolikt mjukt i sin säng.





Dessutom fick jag en jättefin och bra-att-gå-ut-och-fika-i-trädgården-med-bricka, praktisk med kanter som jag velat ha. Den kommer att bli välanvänd framöver. Chokladstruten finns det viss risk för att den går åt redan ikväll...





Och Lilleman är hemma idag från förskolan - det bästa man har vill man ju liksom umgås med på födelsedagen...




...för att äta långfrukost ihop med och en massa annat!

Och nyss fick jag reda på att jag dessutom vunnit fyra stycken glassiga vykort från tokduktiga Knaada! Vilken start på dagen!

Kramar.

 

 

En ny magbild. Nu har vi kommit in i vecka 40. Sista veckan! Bebis är klar och vi väntar bara att få träffa dig. Du är välkommen närhelst du vill!







En morgonbild och en bild från tidigare idag.

Nu håller vi på att göra oss iordning för 9-årskalas. Lilleman är riktigt pepp på detta och har pratat om kalas, ballonger och paket sedan igår morse.

Senare ikväll kommer inlägget med dagens utmaning.

Kram.


 

Jahapp. Då är jag och kulan inne i vecka 37 (36+6). Igår var jag iväg på tjejträff med mina åtta tjejor - vi shoppade kläder och åt en kanongod middag och i vanlig ordning blev det en hel del gapflabbande och tjattrande dessutom. Innan jag stack iväg hemifrån passade jag på att ta några foton på kulan, det hinns ju aldrig med annars och när jag struttar runt här hemma i myskläder och håret i tofs känner jag mig aldrig särskilt sugen på att föreviga just det. Jag har några fler planer för kulan som jag vill testa framför kameran och som jag hoppas att jag hinner med i helgen...





Ska vi ha en liten gissningstävling? När kommer den lille eller lilla ut tror ni?


Lite bakgrundsfakta och rolig info som ni kanske vill ta del av är:

- vi har bf den 18/5 (= beräknad förlossning)
- med Lilleman gick jag åtta dagar över tiden
- enligt egna beräkningar borde det vara bf 22/5 men på ultraljudet ändrades det
- bebisen är redan fixerad och magen är ganska låg (jag jämför med förra gången när det kändes som den satt under hakan på mig väldigt länge)
- jag har dagliga sammandragningar och sista veckan känt av några förvärkar
- jag mår tiptop och det är inga konstigheter med något förutom lite lågt järn
- dessutom fyller jag år 15/5 och sambon den 23/5!
- Här och här ser ni bilder från förra graviditeten

Själv är jag väldigt inställd på att gå över tiden även den här gången och för min del får bebisen, om den nu ändå tänker dra ut på tiden, gärna komma den 25/5. Det är nämligen min pappas födelsedag - vår morfar Ängel.


Nå, vad gissar ni på? Och är det en lillebror eller lillasyster därinne tror ni?


-


Sedan passar jag på att önska er finaste fredagen och en riktigt skön och solig långhelg!

Kramar i massor!

- Jag. En något smalare variant av mig själv från förra sommaren. -


Idag är min sista arbetsdag, från och med imorgon startar min föräldraledighet. På obestämd framtid. Och med tanke på att jag ändå är sjukt seg i tankarna, lätt förvirrad och inte alls särskilt på när det kommer till nya arbetsuppgifter så passar jag på att besvara frågor från en utmaning jag fick för flera, flera veckor sen. Det var Linda som skickade utmaningen vidare till mig och jag håller faktiskt en liten extra tumme för henne just nu - hon ska ha barn närsomhelst och eventellt är hon nu på g eller så kanske de redan njuter av ett litet mirakel i skrivandes stund!

Här kommer frågorna:


1.Vad gjorde du för 10 år sedan?

Oj oj, så fort tiden går inser jag när jag tänker tillbaks. Jag var då 21 år och hade efter en vistelse i USA flyttat tillbaka hem igen, bodde i min lilla etta och jobbade inom hemtjänsten och på ett café. Förutom att jag på den tiden var ganska så mycket partypingla (oh yes!) gick många tankar åt till att fundera ut vad man skulle plugga och bli för nånting.

Helt galet att det var en sådan stress med den saken. Är det något jag vill föra över till mina barn och alla andra unga som jag har i min omgivning så är det just det att inte ha en sådan stress med allt. Har man siktet inställt och precis vet vad man vill är det bara att tuta och köra men om inte; vänta, jobba, skaffa erfarenheter och res (men bosätt er inte utomlands för guds skull - det gäller framförallt mina egna barn!). Har man bara viljan av att "bli något" så kommer man på det och hittar bra vägar för det i lagom tid ändå. Sådant ska ju inte "tvingas" fram. I mitt fall blev det så att jag läste många år på högskola till att bli lärare (i biologi och kemi) - det var roliga ämnen, som jag fortfarande tycker, men jag brann inte för själva yrket som sådant, och inget som jag kunde lära mig att göra heller visade det sig.

Nä, sedan blev det nya vägar efter att ha provat på rollen som käck fröken som släckte bränder, pratade med föräldrar i telefon på kvällstid och försökte lära bångstyriga tonåringar sånt de inte alls ville lära sig (jag lovordar idag alla lärare som verkligen brinner för det de gör och inte ger upp hoppet!). Jag kände att jag måste få jobba mer kreativt, mer utåt med personkontakter och gärna i ett raskt tempo med korta beslutsprocesser, egna initiativ och med det som verkligen intresserar mig! Och så blev det sen - och bättre kommer det bara att bli framöver.   

2. Vad gjorde du för 1 år sen? 

Jag var fortfarande föräldraledig efter nästan två års tid och stormtrivdes med det! Min inställning har hela tiden varit att "var tid har sitt" och jag har verkligen passat på att njuta av att ha varit så mycket med Lilleman - den bästa tiden. Vi gjorde nog det som man gör mest när man är föräldraledig: träffar folk, fikar, städar, pysslar hemma, busar och leker, fixar i trädgården, långa promenader och trots att man har all tid i världen så går dagarna i ett hiskeligt tempo som hemmamamma.



- Förra årets första utefika på trappen. -
  

3. Fem snacks du gillar?

Just nu blir det mycket morötter för min del (om man nu räknar in det som snacks?) i övrigt är jag ingen snacks-människa. Men blir jag bjuden så visst är det gott med både chips och popcorn. Gärna med dipp till chipsen. 


- Nyskördade morötter -


4. Fem sånger du kan utantill? 

Sång och att sjunga är verkligen inte min starka sida eller mitt intresse. Den sidan står min sambo för i vår familj. Men jag kan ju en hel del barnsånger i alla fall: Sov du lilla videung, Sjörövar-Fabbe, Blinka lilla stjärna, Bä bä vita lamm och Var bor du lilla råtta.



 
5. Fem saker du skulle vilja göra om du var mångmiljonär?

Hur många gånger har man inte tänkt på detta scenario?! Lätt tusentals gånger.

Jag skulle sätta igång renoveringen av huset med detsamma - och inte snåla in på någonting utan göra det precis så som jag drömmer om och även fixa till ladugårdarna till kontor, ateljé och hobbyrum för alla våra intressen och även göra ett gästhus för alla våra vänner. Jag skulle plugga massa roliga och kreativa kurser: målning, foto, redigering, inredning, keramik och allt som intresserar mig inom färg och form. Kanske att vi skulle starta det hela med flera månader utomlands tillsammans i familjen - se platser vi drömt om och bara ha det bra. Sedan skulle jag nog se till att jobba deltid med något som jag brinner för (antagligen något eget) och ha en massa tid över för familj, vänner, resor och roliga saker!

Jädrar i min låda så bra det hade varit! :)




- Jag och Lilleman i Thailand, mars 2010 -


6. Fem dåliga vanor du har?

Är alldeles för dålig på att höra av mig till vissa personer som jag tycker så mycket om och som jag gärna skulle vilja prata med och träffa oftare. Finns inga ursäkter utan det är bara till att bättra sig på den punkten!

Vissa projekt jag tar mig för som aldrig blir klara... Har en lista som jag börjat bocka av nu i alla fall.

Är så dålig på att hålla mig vaken framför teven. Ser knappt aldrig en hel film. Men å andra sidan lider jag inte så mycket av det heller. Nuförtiden tittar jag i princip aldrig på teven - det finns ju så mycket annat att göra som är så mycket roligare!

Går alldeles för sällan till tandläkaren. Dags att boka tid nu kanske?

Tror lite för lite på mig själv emellanåt. Jobbar på det där självförtroendet och att våga förverkliga mina drömmar. Det är på gång ska ni veta! :)



- Jag igen! Längtar nog lite efter att bli smal igen tror jag... -


7. Fem saker du gillar att göra?

Fota och redigera.
Planera och pyssla med saker och projekt i hemmet.
Resa - sol och värme allra helst.
Spela golf.
Vara med min familj!


- Jag spelar golf! -


8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa? 

Kläder med fula tryck (typ Hello Kitty...)
Jeans med riktigt dålig passform (tänk er stora 501:or som man en gång hade...)
Stringbikini!
Och sen kommer jag faktiskt inte på mer...
 
9. Fem favoritsaker?

Min kamera
Min säng
Min dator, i-phone och i-pad som jag alla använder tokmycket...
Min fina turkosa bakmaskin
Barnvagnen

(Gudars så ytlig jag låter...) 



- Min stora favorit och ett av mina favoritfoton. -


10. Och jag skickar vidare utmaningen till de här fem, bloggarna som jag är nyfiken på!

Med tanke på att det var jättelänge sedan den här utmaningen kördes så har jag ingen aning vem som redan gjort den - istället skickar jag vidare till alla er som är sugna på att lära känna er själva lite bättre (?) och gillar frågor. Det är faktiskt ganska kul!

Kram.

Det blev en liten oplanerad bloggpaus här hos mig. Det som man kallar livet - i både stort och smått - kom emellan.

Igår fick vi tillfälle att fira med en flaska bubbel. Det har varit många tråkigheter en tid tillbaka och det var skönt att äntligen få ett positivt besked, speciellt sen de senaste dagarna varit till bredden fyllda med oro. Sjukdomshistorier är tråkiga historier som man måste acceptera och leva med men igår ändrades riktningen. Vi andas ut i familjen och det känns som den bästa starten vi kunde få på den här sommaren och inför välkomnandet av vår nya familjemedlem. Det blir nog en fin sommar det här.

Det tar vi ett litet glädjeskutt för!




Och ni tar väl hand om varandra? Pussar, kramar och berättar för dem ni har runtomkring er att de är det bästa ni vet? Gör det.


Puss & kram :)

Att få nya perspektiv kan gå fort.

För min del fick jag hjärtat i halsgropen igår tjugo över tolv när jag fick ett telefonsamtal att mamma var på väg till sjukhuset i ambulans. Mamma hade blivit påkörd av en bil bakifrån som kommit i full kaliber och kört på henne när hon stod still vid ett rödljus vid tåget. Jag spenderade hela eftermiddagen med mamma på sjukhuset väntandes på läkare och röntgen, mamma iförd en stödkrage och rejält skärrad efter upplevelsen.

Nu gick allt väldigt bra. Röntgenbilerna såg bra ut och hon hade inga större smärtor heller förutom obehagskänslor och lite värk i rygg och nacke. Hon har tidigare skador på sin rygg som gjorde att de var extra noggranna och det är man ju tacksam för. 

Ja, det kan gå fort om det vill sig illa och vi är så glada att det gick så bra som det ändå gick den här gången. Att bilen är en skrotbil nu är ju minsta bekymret. 

Ta hand om varandra.

Kramar. 

Idag känns det nästan som om vi håller på att regna bort men det är väl bara det här typiska vårregnet som måste komma för att det sedan ska bli soligt och fint och först då kommer grönskan fullkomligt att explodera. Just nu får jag nöja mig med körsbärskvistarna inomhus. Bättre regn nu i april än i maj tänker jag som har stora förhoppningar till maj som kommer att vara en ledig månad för min del - i alla fall tills den dagen det är dags för bebisens födelsedag. Jag ser framför mig lata dagar på innergården i solen med mycket fika och uppladdning.

I eftermiddag ska jag så smått börja göra iordning bebisens säng - ta bort alla skydden och bäddmadrassen med mer som behöver tvättas och tvätta av sängen ordentligt så att den är riktigt ren och fin för vår nya familjemedlem. Bädda med de mjuka, nya lakanen väntar jag med - det får bli mormors uppgift medan vi är på BB. Däremot ska jag nog bära ner de där lådorna med de allra minsta kläderna från vinden som måste gås igenom. För det är väl dags nu när det bara är fem veckor kvar? :)

En bra start på dagen är en smoothie fylld med vitaminer i form av jordgubbar, blåbär, lingon, banan och drinkparaply. Nu behövs det fyllas på med vitaminer och allt nyttigt jag bara kan komma över. Efter ännu en förkylning, som nu håller på att klinga av, tar vi nya tag igen och laddar för något som känns som en nystart på många olika vis...





Här har varit en lugn helg med många besut som har tagits. Vissa drastiska beslut, av olika anledningar. Men som säkert kommer att bli riktigt bra i slutändan. Utan att gå in på några detaljer så ska vi den närmsta tiden satsa på oss - vi drar ner, skalar bort och ser till att det finns mycket tid över till oss själva och vår familj. Under sommar och höst kommer vi att försöka att vara föräldralediga så mycket som möjligt tillsammans. Ibland fattar man kloka beslut - som garanterat betalar sig i efterhand - som är svåra att ta men känns rätt när de väl är tagna. Som känns sådär behagligt rätt i maggropen ni vet. Pjuh! typ. Andra saker än familjen och tiden tillsammans är faktiskt inte så viktiga. Inte lika viktiga. Och när det väl kommer till krita inte alls särskilt viktiga faktiskt. 

Det är lustigt det där med förändringar. Hur en tanke, som när man först sätter ord på den låter lite knasig och kanske till och med helt galen, kan växa sig större och slå rot inuti en. Det fanns ju ändå något där som man ville få sagt, något som inte bara var en galen idé.

Utan en önskan av något slag. 

Sedan gror det lite. Det som såg helt omöjligt ut kanske ändå inte är helt omöjligt om man tänker efter - tankespärrarna vi bär på börjar lossna. För det är ju trots allt kunna se vad som är det viktigaste i livet och att det är man själv som påverkar att man får uppleva det som gör så att man kan få det man önskar. Tror jag. Och man kan samtidigt ta kontroll över sitt eget liv. Det är så lätt att dras med i hetsen och för att man ibland tar en steg tillbaka - tänker efter och laddar om med ny energi och som man istället riktar om, åt rätt håll - betyder inte det att man stagnerar eller inte tror på sin drömmar. Istället är det väl kanske just det man gör?

Tror på sina drömmar och sin önskan. Gör något åt de där drömmarna.

Jag tror att tid tillsammans med sin familj - och speciellt med sina barn när de fortfarande är små och behöver oss mer än nånsin - är tid man aldrig ångrar. Aldrig, aldrig någonsin! Oavsett vad. Till skillnad från resten av alla saker man tror sig vara tvungen till att göra eller ha.
   




Jag har en dröm eller en önskan, som jag skriver kryptiskt om lite då och då och som jag vill uppfylla. Våra förändringar nu är ett steg i rätt riktning för min dröm och önskan - gör det möjligt för den att få luft i framtiden. Och den där drömmen jobbar febrilt här bakom kulisserna. Små steg i taget och fyller mig allt mer och mer med positiva energier. Känns rätt i maggropen. 

Ett tips som jag tagit till mig är att försöka sätta ord på det man tänker; göra tankarna möjliga att ta på. Inte bara låta livet gå - för så känns det ju faktiskt ibland. Ta ett steg tillbaka, tänk efter! Ta sen fram ett stort, stort papper som täcker halva köksbordet och börja kladda. Skriv i mitten i en stor bubbla: ditt namn, eller bara orden; mitt liv och mina drömmar. Börja sedan skriva ner allt som poppar upp; till höger och vänster, med stora och små bokstäver, ringa in det viktigaste, stryk under och använd många färger, rita figurer till om du vill göra det extra roligt och färglägg "tankebubblorna". En klassisk mind-map helt enkelt. Gör om , börja på nytt, fortsätt på den gamla eller renskriv om du vill och plocka fram pappret flera gånger om - tills det känns rätt. Skriv ner det som är nu men lägg fokus på hur du vill ha det. Förvånande snabbt bubblar det fram idéer och tankar - gamla och nya, både realistiska och orealistiska. (Men ta med de orealistiska - kanske är det bara din egen tankespärr just nu som gör dem orealistiska?). Spåna vidare och planera varje tanke (scenario) till du antingen behåller tanken eller förkastar den. Ganska snabbt ser man; det finns önskningar, drömmar och saker man vill förändra! Som man kanske inte ens visste om att man bar på och där har man satt ett frö. Kanske börjar det gro...

Är det inte detta som kallas för tankens kraft? I alla fall måste det vara något åt det hållet och är ni intresserade av att läsa något intressant som jag läste igår ska ni i så fall klicka er vidare till Anna och läsa det HÄR. Tänkvärt. Man kan lära sig att styra sina tankar och hur man vill rikta sin energi - svårt så in i bänken men kommer man halvvägs så har man nog mycket att vinna. Punkt så.

-

Oj, så långt detta måndags-inlägg blev. Hoppas att det var någon som orkade läsa. :)

     



-

Lilleman bytte till mugg och sörplade i sig hela sin smoothie. I eftermiddag ska han besöka hårsalongen och klippa sig. Det tar emot att klippa bort lockarna men nu inser till och med jag att det är dags för en finjustering av frisyren. Däremot så kommer det mesta av lockarna att få sitta kvar. Såklart! :)

-

Ha en fin måndag!

Många kramar
Kristina

Jag försöker alltid, i största möjliga mån, att handla ekologiska, svenska och närproducerade varor. De extra kronorna som man lägger på det tycker vi det är värt - både för miljön men också smakmässigt. Helt klart. I förrgår ruckade jag på mina principer när vi var i affären. Vi skulle igår göra kasslergratäng och när vi var och handlade köpte jag Icas egen kassler som var färdigpaketerad i rätt storlek till det jag som jag behövde, de andra sorterna var antingen i större förpackningar eller så hade vi fått köa med massvis av folk till charken (vilket inte kändes lockande med en liten trött 2,5-åring). Hur illa kan det vara tänkte jag och var lite lat för en stund.

Tji fick jag och blev rejält överbevisad av min egen övertygelse. Igår kväll när vi skulle sätta oss tillbords för att äta var det ingen trevlig lukt som slog mot oss från formen. Jag behövde inte ens säga något till sambon som kom med samma slutsats som jag: det luktade rent av ladugård av kasslern, något som kom fram när den blivit varm. Hemskt. Vi fick slänga alltihop och även den form jag hade gjort som skulle ha blivit till lunch idag. Vi har råkat ut för samma sak tidigare, då med en fläskfilé som vi hade lockats och köpt någon billigare variant av och som inte heller gick att äta. Även falukorv har jag känt samma lukt från och nu köper jag aldrig något annat än den lokalproducerade som är så god, om än dyr.

Så, det var bara att plocka fram fil och flingor och gilla läget. Gravid, vrålhungrig och trött efter flera timmars badande gjorde inte saken bättre. Detta är något som retar gallfeber på mig. Jag blir vansinnig över vilken skit vi stoppar i oss. Vilken skit som säljs i butikerna. Att skitkött som kanske inte ens är slaktat i Sverige - trots märkning svenskt ursprung - får säljas överhuvudaget.

Det vi diskuterade igår kväll var; Visst måste andra också ha känt detta? Bryr man sig inte? Hur är det med medvetenheten och tänket därute egentligen?

Min mamma brinner för mat; god mat, närproducerat, ekologiskt, egenodlat och att råvaror är a och o enligt henne. Hon frågar och är besvärlig i butikerna. Ringer Arla eller Ica och frågar ut dem om deras förpackningar eller ursprungsmärkning. Läser på mycket och försöker lära upp oss andra i närheten. Fler borde göra likadant. På så vis fick vi till exempel reda på att det som är handskalade svenska räkor, förvisso är svenska räkor, men flygs till Thailand där de skalas och paketeras för att sedan fraktas hem igen. Så klart, hur dyra hade de annars varit om man tänker efter. Men ur miljösynpunkt? Vidrigt.  

Dessutom ska man vara noga med märkningen av produkter. Ordet ekologisk få bara användas under vissa kriterier. Alltså, står det bara eko eller något liknande kan man tyvärr inte vara säker på att det är riktigt ekologiskt. KRAV-märkning är det man i så fall måste spana eller fråga efter. Fråga ut personalen och var besvärlig tänker jag  - det är ju vi konsumenter som styr och kan ställa krav. Min mamma har till exempel varit med och påverkat så att vår grönsaksavdelning med ekologiska varor har växt på den lokala butiken.

Jag är inte själv särskilt bra på att ställa krav. Litar på märkning och frågar inte efter fler varor än det som erbjuds. Men det ska det banne mig bli bättring på! Jag lovar.

Vill man läsa bloggar med inspirerande inlägg om ekologiskt tänkt, närproducerat och egenproducerat så ta en titt på Vita Rosor och förgätmigej och en av mina absoluta favoriter Maria emb. 





Nu tar jag nya tag, skakar av mig kassler-besviskelsen och laddar för en ny dag i fjällvärlden (som verkligen visar sig från sin absolut tråkigaste sida vädermässigt). På menyn idag står Gulaschsoppa med svenskt nötkött och goda korvar - från närproducerat håll - och en massa mys med mina fina killar. Om vi inte riskerar att blåsa bort så ska vi ta en sväng till pulkabacken också.

Som ni kan se är det ganska slappt här i Åre-lägenheten på morgonen. Skönt.

Kram.  


  
 

Det är inte klokt så sjuka svenska folket är just nu. Vi är *peppar, peppar* friska för tillfället men på förskolan är det skralt och igår hörde jag att tre av fyra i personalen var hemma. Vi håller Lilleman hemma den här veckan  - känns tryggast så för den där magsjukan verkar inte ha vett att bara drabba en gång och nu vägrar vi att ta en endaste omgång till.

Dessutom så har familjen som vi skulle ha åkt till Åre tillsammans med på måndag blivit tvugna att ställa in. På grund av vattkoppor. Oerhört jättetrist. Men förståligt på alla vis så klart - barnen i första hand. Vi åker ändå och vänder det till att tänka att även om delad glädje vore dubbel glädje så ska det bli oerhört mysigt med miljöombyte och massa familjetid.

Jag hoppas på en och annan sovmorgon, långa frukostar, rosiga kinder från både sol och pulkaåkning, god mat, att få sova middag med Lilleman. Dessutom en massa bus, tokigheter och skratt så klart.

Men framförallt de där sköna kvällarna. Mysiga kvällar med sambon framför brasan med en bok eller en film, smågodis och att prata ikapp allt vi inte hunnit med den sista tiden. Prata om våra sommarplaner och om bebisen, skriva namnlistor, planera storslagna planer för oss i framtiden och kanske skissa lite på huset. Det ni.

Sånt där fullkomligt älskar jag! 
 

Som för så många andra tillhör Therese Sennerholts prints mina absoluta favoriter. De här två skulle jag  gärna ha på mina väggar - för att peppa och påminna mig om vissa saker.

Jag går runt och funderar så mycket just nu. Drömmer. Känner mig oerhört kreativ och massa tankar är klarare än någonsin. Det är inte tid för att realisera något just nu för om två månader ska vi ha en liten bebis men det hindrar inte från att drömma och planera.

Och jag vet att jag är skittaskig som inte berättar mer men det är bara i sin linda ännu - men jag vill ändå skriva om det för att på något vis dokumentera var jag befinner mig just nu. En liten tanke, idé eller dröm - som i och för sig inte på något sätt och vis är ny i mitt huvud - som har fått en kick på grund av en liten händelse, eller rättare sagt en liten fågel som kvittrat och gett den liv. Tanken växer sig större och större och framförallt känner jag med varje cell i hela kroppen att detta är så rätt. Måtte det bli så. Och jag funderar febrilt på hur jag kan påverka. Så fort jag kan berätta så gör jag det. Om det blir något att berätta vill säga. Just nu är inte alla som är inblandade informerade vilket brukar underlätta beslut och jag känner mig dessutom lite skrockfull så om jag berättar mer så blir det säkert pannkaka av alltihop. Ni vet.

Inom de närmsta veckorna tror jag att jag kommer att veta mycket mer även om det säkert dröjer väldigt länge innan några beslut är tagna och där emellan har jag en familj att ta hand om och en underbar bebis-bubbla-tid att njuta av ett tag. Under tiden kommer jag att vara lika kryptisk mot alla. Tålamod. 

Det jag vill få sagt, främst till mig själv, är att det är dags nu. Ta chansen. Tro på sig själv. Göra verklighet av drömmar och inte bara prata om dem. Och även om dröm inte blir verklighet just nu i denna stund så är det så förbaskat uppfriskande att få drömma och låta tankarna skena iväg för ett tag. För varje gång det sker så kommer man lite närmre destinationen...

Har ni något ni också går och funderar på och vågar inte komma till skott? Eller har ni kanske redan förverkligat era drömmar?

-

Be brave! 

-

Do what you love
Love what you do

-

Klokt som attan, speciellt det sista. De orden får starta den här veckan.



Foton från: Therese Sennerholts webshop.
   

I denna graviditeten har jag verkligen haft dålig koll på var jag är nånstans. Annat var det med lilleman - då visste jag nästan på dagen var vi befann oss men efter en snabb koll i kalendern ser jag att jag nu är i vecka 29, imorgon byter det till 30. Sista fjärdedelen återstår och det är bara två och en halv månad kvar till beräknad födelsedag. Wiii!

Just nu äter jag som bara den och den där hälsosamma frukt-kosten jag gick på ett tag har fått konkurrens av all sorts mer onyttig och sockrig mat. Än så länge har jag gått upp 8 kilo. Jag har inte stenkoll men jag tror nog att det var nästan det dubbla vid det här laget med lilleman så jag har att ta igen om jag vill. Magen är däremot ganska sig lik tror jag. Nu som då är det bara en kula framtill och ska man tro på alla som siar genom magformen så får vi nog allt tro att det är en liten lillebror som ligger och ruvar därinne. Men det återstår såklart att se :).

Fredag idag och även om det varit en ganska kort jobbvecka så är jag ändå så nöjd att det det är helg igen. Vi blev ju rejält snuvade på den förra så nu ska vi se till att ha en bra och skön helg och förhoppningsvis även passa på att vara lite produktiva. Jag drog ju igång en ommöblering - innefattande tre rum - där nånstans mellan sjukdomarna och som jag inte riktigt fått styr på än och det vore trevligt om hemmet kunde vara lite mindre kaosartat nästa vecka.

Trevlig helg!

Och inom mig gror det något. Det är långt, långt bortom kröken men bilden av av vad det är, eller rättare sagt: vad det kan tänkas bli, blir allt tydligare. Känslan av att vilja och våga blir också tydligare. Ett litet hopp av en tidigare ganska så luddig tanke tändes idag och jag har roat mig ikväll med att göra stor mind maps på A3-papper och drömma och spåna. Skriva plus- och minuslistor och försöka tänka realistisk. Men som sagt. Långt, långt bort bakom kröken ligger det.

Och först av allt ska jag föda barn och bli tvåbarnsmamma. Stort tillräckligt på något vis. Om jag vågar så kanske jag visar en liten bild på magen imorgon - den växer! :)

Kram.   

Jag önskar er en riktigt hjärtlig dag. Hoppas ni får några varma kramar, något gott och äta och kanske en liten överraskning (man vet ju aldrig...).

Idag visar jag en bild på det mest kärleksfulla jag har; min lilla riddare med guldlockigt hår och det goaste skrattet som alltid får mig att le stort.

Kram till er!  

Jaha, då åker jag ner till Malmö nu då på ett hejdundrande blogg-event och det ska bli så fantastiskt roligt. Vi kanske ses till och med?!

På söndag eller måndag kommer jag att berätta lite mer om hur det var och även kameran är med om det är så att jag kan ta ett foto eller två. Antar i och för sig att det kommer att rapporteras en hel del från detta event och bilderna kommer säkert att dugga tätt hos olika bloggare som ska vara med. Spännande och trevligt kommer det bli i alla fall.

Ha en underbar helg!

Kramar.

Så här glad kan man vara om man får åka iväg på blogg-event. Även om jag troligtvis inte kommer att vara lika hoppetossig i mitt nuvarande tillstånd. Men dansa lite fuldans ska man ändå kunna lyckas med :) 

Jag tror jag börjar så smått kravla mig ur det här vakummet som jag befunnit mig i sedan i höstas nån gång. Det har varit en period av att inte vilja göra särskilt mycket, inte heller orka eller känna behov av det. Urtrist! Illamåendet, tråkiga saker som hänt och allmän supertrötthet har väl varit några av anledningarna. Några av de där sakerna kvarstår men nu tänker jag att det är banne mig dags att sätta fart om det ska bli något gjort det här året, innan bebisen kommer. Kan det var ljuset som håller på att komma tillbaka och har en sådan enorm påverkan? Eller är det nesting-feber jag drabbats av? Jag skulle vilja städa ur alla garderober, skåp, skafferier, städskåpet och byråer på skit och bringa ordning bland sakerna igen. Och jag tror att jag ska börja sätta upp en plan för det hela. Jag gillar ju punktlistor. 

Lilleman behöver en ny sovplats - det är på tiden nu och vi har dragit ut på det länge nog. Han sover fortfarande i spjälsängen och så länge det har funkat så bra som det har gjort har vi inte känt att det har varit någon idé att ändra. Men om en sisådär tre månander kommer det en ny liten familjemedlem som ska få överta hans säng och det vore nog klokt att fixa det nu och inte en vecka innan. 

Men... (nu blev det väldigt långrandigt igen utav egentligen ingenting) det jag skulle komma till är att jag vill göra om rummet bredvid vårt sovrum till Lillemans rum helt och hållet (just nu sover han bara där och vi har det som kombinerat gästrum när vi får gäster, hans lekrum ligger intill köket och där har han alltså bara sina saker). Han skulle kunna få ett riktigt mysigt rum med en ny egen säng och alla sina saker på samma ställe alldeles bredvid vårt. Som en nystart.

Och. Jag. Kan. Få. Ett. Eget. Pysselrum. 

Jag vill nämligen börja sy! Så pass stor nesting-feber har jag. Har lusläst Stoff och stils nya kataloger och jag skulle verkligen vilja börja sy igen vilket är vansinnigt roligt och som jag har tänkt på länge nu. Flera år till och med. Och om jag inte minns helt fel så hade jag ju faktiskt talang för det dessutom och har världens bästa läromästare (mamma). Dessutom skulle allt hemmajobb vi håller på och envisas med för tillfället få sig en riktig plats och att slippa alla pärmar på köksbordet hade varit guld värt.

Är det dumt tror ni att göra sig av med gästsängen? Är det bara nesting-baciller som ger sig till känna och vill få mig att tro att jag ska sy en himla massa? Vi får väl höra med våra återkommande övernattningsgäster om de skulle ha något emot att sova på en vanlig inburen madrass istället? Det handlar ju bara om det närmsta året innan storrenoveringen sätter igång.  

Det här med att inte få ha några hemmaprojekt - ändra om, förändra eller förnya - är förbaskat svårt. Något kul måste man ju ha i väntan på det nya :) Det blev mycket text denna onsdag förmiddag - och ännu en dag hemma väntas för att kurera oss riktigt ordentligt.

Kram.




Skärmdump från Stoff och stils Hemtextilkatalog. Där fanns en massa kul pyssel att fixa och sy till bland annat barnrum. Kan nog vara en bra start innan men ger sig på kläder. 

Tänk att det kan rymmas så mycket kärlek i en kropp. I min kropp. Dagligen översköljs jag av den där enorma känslan som skulle få mig att gå över eld för mitt barn. Eller stoltheten som nästan svämmar över. På grund av de mest fåniga saker han gör. Eller känslan av att aldrig kunna få nog av honom. Hans dofter, roliga upptåg eller kittlet av lockarna mot kinden. Eller att bära in en sömndrucken liten sovande kropp till vår säng när vi lägger oss. Just av den anledningen att vi inte kan få nog av honom. Lite knäppt. Javisst. Men så oerhört härligt.






Jag på språng och ska börja dagen med ett besök hos barnmorskan. Vi är inne i vecka 24 nu och äntligen ska jag få lyssna på det lilla hjärtat i min mage. Tänk ett nytt litet liv att älska och dela vår kärlek med. Det är så häftigt!

Ha en fin tisdag!

Kram.   



Nedersta fotot via: We heart it

Det blir nog bra det med.

- Kram -

...hur bär man sig åt då?

Inspirerad av Malins text och tankar häromdagen har jag funderat på det. Och försöker litegrann.

För precis som jag skrev i kommentaren hos Malin så är det så lätt att inte närvara på riktigt när man är med sitt barn. När lilleman badar tror jag nog att jag är väldigt närvarande men samtidigt som jag pratar och leker med honom viker jag tvätt, städar upp bland hans kläder på skötbordet, tvättar handfatet, byter handdukar och plockar i badrumsskåpet och håller på med tio saker samtidigt som tankarna fladdrar iväg på annat håll. Och detta är bara ett exempel.

Multitasking kallas det och man tror att man är så jäkla grym!

Igår duschade vi istället tillsammans (vi har tyvärr inget badkar. Än). Tog med oss alla vattentåliga leksaker vi kunde, slösade med tvålen så att det skummade massor, skrev knasiga ord med de där bokstäverna som fastnar på duschväggen och är så roliga (det var nog mest jag som stavade, han roade sig med att spola ner dem...) och så pratade vi en massa strunt om allt mellan grävskopor, kompisarna på dagis och att vad bebisen ska heta (Bebis tycker lilleman...). Sen smörjde vi in oss länge och väl, tog på oss badrockarna och satte oss framför Bolibompa med varsitt äpple.

Och då var jag ju så jäkla grym. På riktigt. Trots att det inte blev vikt någon tvätt eller att handfatet inte blev polerat. Det gör jag en annan dag istället.

Men. Det här kommer att krävas ansträngning. Att leva i nuet är svårare än vad man tror.

Så nu tänkte jag utmana er lite. Om ni är på.

Vad ska ni göra idag - för er familj eller för er själva - för att leva lite mer i nuet? Om så bara för en stund. Tänk på det och försök!

Kram.