Januari:
Vårvintern var ganska lång och tuff. Vi fick ett cancerbesked i familjen som visade sig vara en tuff diagnos. Jag funderade mycket på livet; vad som verkligen betyder något i det långa loppet, vikten av leva i nuet och att få möjlighet att tillbringa så mycket tid och omsorg som möjligt med familjen.
Inne i magen växte det dessutom ett litet pyre. Jag gick helt bananas på sura frukter, nästan så att jag fick sår i munnen. Gröna äpplen åt jag minst 3-4 om dagen och allra helst flera passionsfrukter och granatäpplen också.
Något annat som smög sig på var renoveringstankar. Vi skissade, funderade, diskuterade och tog kontakt med en arkitekt.
Februari:
Hua! Februari månad minns jag som en lång sjukstuga. Vi hade inte mindre än fyra stycken omgångar av kräksjuka här hemma under sju veckors tid, varav jag hade tre av dessa och stackars lilleman drabbades alla fyra gånger och så toppade vi det hela med några förkylningar på det.
Jag var på blogg-träff i Malmö, bakade semlor och pyntade på som vanligt här hemma mellan sjukdoms-varven. Vi träffade arkitekten och fick ett ganska bra hum om hur vi skulle kunna gå tillväga vid en eventuell renovering. I övrigt längtade jag mest efter våren och nya tider tror jag.
Mars:
Magen växte och precis som förra gången hade jag en ganska lättsam graviditet. Jag vältrade mig i tulpaner, körsbärsblommor och lökväxter. Bakom kulisserna hände det en väldans massa saker - något som jag bara hintade lätt om och fortfarande behåller för mig själv.
Jag målade om köksluckor och skåp och vi drog en vecka upp till Åre. Det var i särklass den sämsta veckan i mannaminne rent vädermässigt - det regnade, blåste, var dimmigt och inte en endaste snöflinga på hela veckan - men vi passade på att mysa, bada, se filmer, äta gott, prata till punkt och givetvis hann vi med en och annan tur till pulkabacken också. Jag läste böcker i marknadsföring och affärsplaner och insåg hur fantastiskt roligt det är!
April:
Vi firade påskhelgen i Stockholm och i Västerås och jag åt hundratals mandelägg. Vi fikade massor, var ute i skogen och letade vårtecken och i affären kom en tidning ut som visade vårt hem i bilder och text.
I familjen fick vi äntligen ett glädjande besked och vi andades ut och tog glädjeskutt och öppnade en flaska champagne för att fira.
Jag fotade magen på väg till en tjejfest och hamnade på blogg.se förstasida och det trillade in en hel del nya besökare på bloggen under hela våren. Superskoj!
Maj:
Underbara, härliga och vackra maj.
För vår del var det väntans tider och jag njöt i fulla drag av min enorma kula på magen. Under all väntan hann vi baka, packa bb-väskan flera gånger om, plocka blommor, svettas lite under helt otroligt varm och skön "sommarvecka" (den enda på hela sommaren känns det som...) och fira min och sambons födelsedag.
Jag hade en fotoutmaning på bloggen som jag lyckades med att utföra varje dag. Otroligt kul och jag minns hela månaden som en väldigt rolig fotomånad där jag fotade massvis av bilder på: mat, blommor, lilleman och siluettbilder på mig själv.
Den 18:e var vi beräknade. Den dagen kom och gick. Och elva till. Vi längtade och längtade. Den 29:e maj kom han så - med buller och bång - vår älskade lilla lillebror och den sötaste bebisen jag någonsin skådat sen storebror. På BB tillbringade jag två dagar tillsammans med min bästis som fick en liten flicka bara tio timmar före mig. Vi mös och hade en helt oförglömlig tid tillsammans där på Varbergs sjukhus.
Juni:
Den här månaden kan egentligen bara benämnas med ett ord: ´Bebisbubbla´. Ljuva bebisbubbla där vi svävade på små rosa moln men också helt helt omtöcknade av förälskelsen, sömnbrist och omställningen till att vara fyra istället för tre. På nationaldagen firade vi med en ståtlig middag och hurrade för att lillebror äntligen fått sitt namn; Elis. Mjukt och vackert, precis som han.
Det var bara en gnagande oro som förstörde idyllen; mitt ryggont. Det blev bara värre och värre och jag minns att på midsommarafton hade jag så ont att det knappt gick att varken sitta eller gå. Jag dolde tårarna som brände i ögonlocken och kämpade på i tron om att det snart skulle gå över. På midsommardagen sov jag hela dagen, med Elis tätt brevid och med en känsla av att det var något som inte riktigt stod rätt till. Några dagar senare fick jag över 40 graders feber och en huvudvärk från hell samtidigt som jag varken kunde sitta eller ligga utan att det kändes som att ryggen höll på att gå i tusen bitar. Med feberfrossa i kroppen blev det ett besök på akuten och man konstaterade en väldigt hög sänka och njurbäckeninflammation. Elis och jag fick läggas in under nästan en veckas tid - han i lilla baljan och jag med dropp och antibiotika i blodet. Slutet gott och allting gott men man lär sig att inte nonchalera smärta efter det där i alla fall.
Juli:
Jag vilade och tog det lugnt, allt för att återhämta krafterna. Lade upp ett konto på Instagram och fastnade i IG:s underbara och idylliska värld. Från landets och världens alla håll och kanter fick vi ta del av varandras semestrar, mat, bad och finheter i en rasande fart och massvis av nya bekantskaper började. Fantastiskt roligt!
Vädret visade sig inte direkt från sin bästa sida men det gjorde inte oss så mycket. Så ofta vi kunde var vi nere vid stranden med lilleman men i övrigt hängde jag mest hemma och tog det lugnt och skönt med de små. Vidar fyllde tre år och vi hade ett hejdundrande kakkalas för honom!
Augusti:
Augusti som på många sätt brukar vara min favoritmånad erbjöd inte heller något kanonväder. Men vi tog alla tillfällen i akt och försökte bada och roa oss ändå. Särskilt minns jag en kväll när lilleman och jag gick ner till stranden där havet låg som en spegel. Där fiskade vi krabbor och fikade. På vägen hem somnande han i vagnen och jag var nog den lyckligaste på hela jorden just där och då - just för att jag är mamma till två små hjärtan.
Våra goda vänner från Malmö kom på besök och stannade några dagar och då hann vi med Göteborgsbesök, kräftskiva och stranden med mer. Alltid lika trevligt! Plus att jag ordnande en egen fotoutmaning både på bloggen och på Instagram. Lyckat och fasligt kul!
September:
Så kom hösten och något hände. Något som gjorde att det inte var lika kul att blogga längre och jag började fundera på för vem jag skriver och varför. I samma veva började även min dator att krångla och ett inlägg tog timtal att göra iordning. Så det blev en paus mer eller mindre hela hösten. Välbehövligt ibland kanske.
På instagram var jag desto flitigare och visade bilder på hemmafix, mat och bak och vardagen i stort. Dessutom for vi till huvudstaden och där träffade jag en oerhört trevlig blogg-tjej minsann - en av månandens höjdpunkter!
Oktober:
Oktober var den helt klart bästa höstmånaden och det tack vare vår resa till Kreta. Oj, som vi behövde den! Efter en sommar med sjukdom, liten bebis, energiknippe till storebror och ingen semester för sambon var vi verkligen välförtjänta av en resa. Vi eftersökte lugn och ro, en vacker plats, god mat och så lite motstånd det bara gick - och fick också precis det! En fantastisk semester på alla sätt och vis.
Och så klippte jag av mig håret också förstås!
November:
Var knappt inne på bloggen alls under november och inte heller på datorn som lät mer som en flakmoppe än en dator. Jag träffade trevliga mammor och deras barn, fikade och gick långa promenader och fixade och donade i vanlig ordning.
December:
Julmånaden försvann i ett rasande tempo och i år var det med stor förväntan som treåringen väntade på tomten, klapparna och var med i alla förberedelser. I övrigt var allt sig likt med julgran, familj, vänner, julgodis och mat i mängder.
2012 var som sagt lite upp och lite ner. Här på bloggen väljer jag ju bara att visa det som är upp och det är så det kommer att förbli. Året kommer för alltid att bli ihågkommet som året då vi fick vår lillebror - på så sätt ett kärlekens år. Allt det trista och jobbiga som hände under året lämnar jag bakom mig, gläds åt alla erfarenheter vi gjort, lärdomar vi fått, vänner jag beundrar och känner mig styrkt av och tackar min lyckliga stjärna för min familj.
2013 är året då jag vill att det ska hända saker. Jag ser ödmjukt fram emot förändringar. Lika mycket ser jag fram emot att få vara mamma och lära känna mina söner ändå bättre, lära dem ändå mer om livets alla gåtor, skratta så jag blir öm i magen av allt de tokas med och få tillbringa all tid jag kan uppbringa tillsammans med dem - för det, det är banne med det absolut bästa i denna värld!
Kramar till er alla och hopp om ett strålande år framför oss!
