Ingen vanlig dag

eller en helt vanlig...

Visar inlägg i kategorin: Familjen

fotoutmaning | ÅTTONDE MAJ | nära

 
Det är vid de här stunderna som mitt mammahjärta gör extra många dubbelvolter. Visst, det är tuffa tag emellanåt - speciellt när nu när lillebror rör på sig och förstör lekar och tar grejer - och visst är det ibland avundsjuka gester som delas ut, men däremellan kan man se en kärlek växa fram också. Ömma små gester. Frågor om lillebror. Försök till tröst. Hjärtliga skratt. Kramar på morgonen. Pussar på kvällen. Närhet. Och när man ser det så blir man så glad, så glad.
 
 
Jag önskar dem närhet, kärlek och trygghet i varandra. Jag önskar dem också massvis av skratt, bus och galna upptåg. Sådant som jag troligtvis aldrig någonsin kommer att få veta om. Jag önskar dem det bästa man kan ha; någon att dela allt med.
 
 
 
 
 
★★★
 
1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Lilla ♥

 
Vi har varit ute hela eftermiddagen. Lilleman har fått en spade och en kratta och jobbat hårt med arbetshandskarna på i trädgården hos mormor. Jag har fått två leveranser idag som jag packat upp mellan varven. Sedan kastade vi freesbe och sparkade boll medan lillebror satt i vagnen och var så här nöjd av att titta på. Vårt lilla ♥ 
 
Vårkänslor och fredagsfeeling på en och samma gång!
 
Ha en underbar helg!

Söndagsbilden

 
Min lilla söta lillfis. Världens vackraste bebis och vår lillebror. Jag tänker varje dag att tänk så rätt det kunde bli. Den här gången också! Det var ju precis han vi ville ha!
 
Texten kommer från Sarah Dawn Finers "Kärleksvisan" som vi dansar till nästan varje dag. Oftast efter att han har sovit sin eftermiddagslur och är så där härligt dåsig ni vet. Vissa kärleksvisor passar lika bra på sin livspartner som på sina barn och den här är ger mig alltid en liten tår i ögonvrån. Spar stunden längst inne i hjärteroten - och hoppas att den kommer att bli lätt som en plätt att plocka fram lite längre fram i livet när jag behöver värma själen.
 
 
Tusen tack för alla kommentarer jag fick i torsdags om min bloggplats och så kul att ni gillar. Kika i vanlig ordning in på Fabriken för att ta del av fler söndagsbilder och ha en alldeles strålande fin söndag! För vår del innebär det bilåkning - plus en massa trevligheter längs med vägen...
 
♥♥♥

Miner under en dinosauriefilm

 
Jag har ju dragit ner på bilder av barnen här på bloggen men dessa kan jag inte låta bli att visa. Lilleman har fått ett oerhört stort intresse för djur på sista tiden. Det började med hajar, valar och andra fiskar men har nu övergått till en viss besatthet av dinosaurier. Jag förstår honom, de är ju fasligt spännande djur att titta på. Farliga, stora och skräckinjagande. Vi lät honom titta på den animerade dokumentären som gått på Svt. Första gångerna tittade vi tillsammans och jag kan nog säga att jag var nog den som var mest rädd och behov av att hålla hansen än vad lilleman var. Det är ju så verkligt och oerhört spännande!
 
 
Nu vet jag inte hur pass bra det är att titta på ond bråd död och dessa farliga djur men å andra sidan så ser jag hur hänförd han är. Helt betagen och snart kan han namnen på varendaste djur. Han rättar mig när jag tror att alla rovdjuren är Tyrannosaurius Rex och berättar hur de jagar på sina byten. Ja, han drömmer i alla fall inga mardrömmar (än) så jag hoppas att han inte får några men av det... :)
 
Igår fotade jag honom när han satt och tittade vid datorn, för det är fantastiskt vilket minspel det frambringar. Han är helt med i filmen.
 
Idag är första dagen på många veckor (nästan sen jul) som han är på förskolan. Ja, det är ganska lugnt och skönt här hemma och jag är ganska säker på att det är någon som går helt bananas med sina kompisar idag och säkert får de höra på både det ena och det andra om dinosaurier och hajar!
 

Trevlig måndag och start på nya veckan!
 

Var är lillebror?

 
 
 
 Här är några fler bilder på lillebror häromdagen. Som för alla andra små-knoddar, och förvånansvärt långt upp i åldrarna, är tittut-lekar förskräckligt roligt - som rena rama magin - och inget som han tröttnar på i första taget.
 
Vår lillebror är verkligen som en liten solstråle. Det är idel glada miner och det har varit så sedan första dagen. Hoppas att det håller i sig!
 
 

Söndagsbilden

 
Söndags-feeling i hela kroppen. Härligt. Jag är på väg till finaste staden på västkusten, för att ta en liten promenad runt fästningen och en lång härlig brunch på Stadshotellet med tjejerna. Egentligen skulle vi ha sprungit, bastat och badat i havet innan brunchen men det kändes inte som den bästa medicinen för min del när man precis tillfrisknat från en förkylning. 
 
Lillebror har fått posera på dagens söndagsbilder. Han med de små söta bebisfötterna som jag älskar. Fler söndagsbilder finns på Fabriken.
 
Fin söndag!
 
 

 

Those eyes

 
 
Alltså, dessa vackra ögon som gjort mig knäsvag sedan dag ett. Idag fångade med lite bus under eftermiddagens mellanmål.
 
Jag velar fram och tillbaka mellan om jag ska publicera bilder på barnen eller ej. Själv är jag ju inte så rädd. Dessutom är ju porträttbilderna så otroligt roliga att ta och redigera  - och visa. Men vissa verkar vara skräckslagna för det här med bilder på nätet och jag vet inte inte hur jag ska förhålla mig till det. Självklart är det så att små barn inte har någon chans att säga om de vill vara med eller inte. Så långt fattar jag. Den dag de säger ifrån att de inte vill så är det självklart att respektera det. Men om man inte visar naket, inte heller lite halvnaket och det är fina och rättvisa bilder - det vill säga inga bilder som är kränkande på något vis. Vad är det då jag ska vara rädd för och hur kan jag förhindra det i så fall? Vattenstämpel på bilden borde jag börja med, absolut. Men i övrigt? Pedofiler till exempel - hur troligt är det att de tittar på en bild på ett leende barn så som dessa här? Jag är absolut inte ironisk nu, utan bara inte tillräckligt upplyst - jag har ingen aning hur pass vanligt det är. Det andra är - och det är jag nog i så fall mest orolig för ska hända - att min bild hamnar på en sida jag inte kan stå för, att någon "snor" min bild eller på något vis använder bilder utan min vetskap och tillåtelse. 
 
Och hur farligt är det egentligen? Eller så här. Visst, det vore ju förfärligt och jag skulle bli vansinnig om jag visste och det skulle inte alls kännas kul. Usch! Givetvis. Men hur vanligt är det då? 
 
Snälla, om ni också funderar på det här dela med er. Vad vet ni, vilka skräckscenarior har ni, vad har ni kommit fram till och hur ska man förhålla sig till det? För visst är det svårt? Särskilt när man är fotointresserad och har de två mest givna och perfekta små modellerna hemma tillhands att öva på och även dela med sig av.
 
Jättesvårt.
 
-
 
Tillägg: Tack för alla kommentarer här och på instagram. Helt klart enagerar det och man ser nog lite olika på det beroende på om man har en egen blogg eller inte. Har man gjort valet att ha en blogg och också skriva om sin vardag är det ju på många vis ganska oundvikligt att inte visa bilder på sina barn och jag tror att man väljer att inte se riskerna som så stora. Vad jag kan förstå så är inte riskerna så särskilt stora heller. Även om de finns!
 
Och som med så mycket annat så är det ju förfärligt om man själv blir drabbad. Då skulle man säkerligen ångra sig djupt. Men som någon skrev; rädslan är nog större än själva risken. Däremot tror jag att det är oerhört bra att ta sig en funderar emellanåt och ta beslut på hur man vill att det ska vara och framstå för att sedan se om man håller sig till sina egna riktlinjer eller har börjat ge lite för mycket av sig själv och sina. 
 
Många nämner magkänsla. Javisst, den kommer man lång med och är absolut inte att förakta. Svårt som tusan hursomhelst och jag vet inte om jag blivit särskilt klokare men har i alla fall reflekterat rejält. 
 
Jag vill även tillägga att man har mycket större ramar när det kommer till sig själv och hur man själv väljer. Det handlar väl om att ha kontrollen. Jag skulle själv nämligen inte tycka att det vore okej om någon annan lade ut mig eller mina barn på sin blogg, facebook eller andra sociala medier. Inte okej alls, utan min tillåtelse. Därför är jag alltid oerhört noga med att varje gång fråga - även om det handlar om samma person gång till gång - om det är okej att jag visar bilder på min blogg. 
 
/Kristina

Den gamla eken

 
Om det var grått igår så var det en jämnt mörkgrå massa ute idag. Inget vidare varken för humör eller fotomänniskor. Jag passar på att utnyttja min nya nyvunna energi och går bananas här hemma i lådor och skåp. Jag rensar och kastar och sorterar in prydligt och snyggt i skåpen igen med hjälp av kära dymon. Helt klart inspirerad av Förvaringsdrottningen som jag såg igår på TV4 Nyhetsmorgon. 
 
 
Mamma knackade på dörren idag och hade med sig en liten blomma som nu pryder köksbordet. Lite rosa energi och aldrig är det så kul med blommor i pastelliga färger som nu. Har ännu inte köpt årets första tulpanbukett men det får väl bli till helgen. 
 
Och trä-skärbrädan som jag har på bordet är jag glad i. Den fick jag av min mammas sambo - han har tagit tillvara på och sandpapprat och oljat in en bräda från en stor ek som min pappa högg ner för jättemånga år sedan när han levde. Ser ni så vacker den är med många och tydliga årsringar? 
 
 
Ikväll ska jag kolla hotell i Stockholm och göra en lite sammanfattning av de hotelltips jag fått på Instagram idag och som tjejgänget ska få ta del av. Samtidigt som jag proppar i mig kladdkaka!
 
Trevlig kväll!
 

Elis dopdag och min nya frisyr

 
 
Nu var det ganska länge sen vi hade dop för Elis, nästan två månader sen, men jag har precis fört över de bilderna som togs då i datorn så jag tänkte visa er tre stycken för att ni ska få se min nya frisyr. Jag klippte mig precis innan vi åkte på semester i början av oktober. Jag har tänkt jättelänge att jag vill ha kort - ända sen Petra Marklund (September) visade sin korta frisyr - men har inte riktigt vågat förrän nu.
 
 
 
 
Nu är det snart dags att klippa sig igen och den här gången blir det nog ändå kortare tror jag. Lika bra att passa på att laborera och testa nu när det ändå är kort. Nån gång i framtiden kommer jag säkert bli sugen på att spara ut det till långt igen.
 
På sista bilden här är även min bästa kompis, Johanna, med som är Elis (och Vidars) gudmor och söt som få!
 
Go´kväll!
 
 
 

Årskrönika 2012

 
Januari:
Vårvintern var ganska lång och tuff. Vi fick ett cancerbesked i familjen som visade sig vara en tuff diagnos. Jag funderade mycket på livet; vad som verkligen betyder något i det långa loppet, vikten av leva i nuet och att få möjlighet att tillbringa så mycket tid och omsorg som möjligt med familjen.
 
Inne i magen växte det dessutom ett litet pyre. Jag gick helt bananas på sura frukter, nästan så att jag fick sår i munnen. Gröna äpplen åt jag minst 3-4 om dagen och allra helst flera passionsfrukter och granatäpplen också.   
 
Något annat som smög sig på var renoveringstankar. Vi skissade, funderade, diskuterade och tog kontakt med en arkitekt.
Februari:
Hua! Februari månad minns jag som en lång sjukstuga. Vi hade inte mindre än fyra stycken omgångar av kräksjuka här hemma under sju veckors tid, varav jag hade tre av dessa och stackars lilleman drabbades alla fyra gånger och så toppade vi det hela med några förkylningar på det.
 
Jag var på blogg-träff i Malmö, bakade semlor och pyntade på som vanligt här hemma mellan sjukdoms-varven. Vi träffade arkitekten och fick ett ganska bra hum om hur vi skulle kunna gå tillväga vid en eventuell renovering. I övrigt längtade jag mest efter våren och nya tider tror jag. 
 
 
Mars:
Magen växte och precis som förra gången hade jag en ganska lättsam graviditet. Jag vältrade mig i tulpaner, körsbärsblommor och lökväxter. Bakom kulisserna hände det en väldans massa saker - något som jag bara hintade lätt om och fortfarande behåller för mig själv.
 
Jag målade om köksluckor och skåp och vi drog en vecka upp till Åre. Det var i särklass den sämsta veckan i mannaminne rent vädermässigt - det regnade, blåste, var dimmigt och inte en endaste snöflinga på hela veckan - men vi passade på att mysa, bada, se filmer, äta gott, prata till punkt och givetvis hann vi med en och annan tur till pulkabacken också. Jag läste böcker i marknadsföring och affärsplaner och insåg hur fantastiskt roligt det är!
April:
Vi firade påskhelgen i Stockholm och i Västerås och jag åt hundratals mandelägg. Vi fikade massor, var ute i skogen och letade vårtecken och i affären kom en tidning ut som visade vårt hem i bilder och text.
 
I familjen fick vi äntligen ett glädjande besked och vi andades ut och tog glädjeskutt och öppnade en flaska champagne för att fira.
 
Jag fotade magen på väg till en tjejfest och hamnade på blogg.se förstasida och det trillade in en hel del nya besökare på bloggen under hela våren. Superskoj!
 
 
Maj:
Underbara, härliga och vackra maj.
För vår del var det väntans tider och jag njöt i fulla drag av min enorma kula på magen. Under all väntan hann vi baka, packa bb-väskan flera gånger om, plocka blommor, svettas lite under helt otroligt varm och skön "sommarvecka" (den enda på hela sommaren känns det som...) och fira min och sambons födelsedag.
 
Jag hade en fotoutmaning på bloggen som jag lyckades med att utföra varje dag. Otroligt kul och jag minns hela månaden som en väldigt rolig fotomånad där jag fotade massvis av bilder på: mat, blommor, lilleman och siluettbilder på mig själv.
 
Den 18:e var vi beräknade. Den dagen kom och gick. Och elva till. Vi längtade och längtade. Den 29:e maj kom han så - med buller och bång - vår älskade lilla lillebror och den sötaste bebisen jag någonsin skådat sen storebror. På BB tillbringade jag två dagar tillsammans med min bästis som fick en liten flicka bara tio timmar före mig. Vi mös och hade en helt oförglömlig tid tillsammans där på Varbergs sjukhus. 
 
 
Juni:
Den här månaden kan egentligen bara benämnas med ett ord: ´Bebisbubbla´. Ljuva bebisbubbla där vi svävade på små rosa moln men också helt helt omtöcknade av förälskelsen, sömnbrist och omställningen till att vara fyra istället för tre. På nationaldagen firade vi med en ståtlig middag och hurrade för att lillebror äntligen fått sitt namn; Elis. Mjukt och vackert, precis som han.  
 
Det var bara en gnagande oro som förstörde idyllen; mitt ryggont. Det blev bara värre och värre och jag minns att på midsommarafton hade jag så ont att det knappt gick att varken sitta eller gå. Jag dolde tårarna som brände i ögonlocken och kämpade på i tron om att det snart skulle gå över. På midsommardagen sov jag hela dagen, med Elis tätt brevid och med en känsla av att det var något som inte riktigt stod rätt till. Några dagar senare fick jag över 40 graders feber och en huvudvärk från hell samtidigt som jag varken kunde sitta eller ligga utan att det kändes som att ryggen höll på att gå i tusen bitar. Med feberfrossa i kroppen blev det ett besök på akuten och man konstaterade en väldigt hög sänka och njurbäckeninflammation. Elis och jag fick läggas in under nästan en veckas tid - han i lilla baljan och jag med dropp och antibiotika i blodet. Slutet gott och allting gott men man lär sig att inte nonchalera smärta efter det där i alla fall.  
 
 
Juli:
Jag vilade och tog det lugnt, allt för att återhämta krafterna. Lade upp ett konto på Instagram och fastnade i IG:s underbara och idylliska värld. Från landets och världens alla håll och kanter fick vi ta del av varandras semestrar, mat, bad och finheter i en rasande fart och massvis av nya bekantskaper började. Fantastiskt roligt!
 
Vädret visade sig inte direkt från sin bästa sida men det gjorde inte oss så mycket. Så ofta vi kunde var vi nere vid stranden med lilleman men i övrigt hängde jag mest hemma och tog det lugnt och skönt med de små. Vidar fyllde tre år och vi hade ett hejdundrande kakkalas för honom!   
 
 
Augusti:
Augusti som på många sätt brukar vara min favoritmånad erbjöd inte heller något kanonväder. Men vi tog alla tillfällen i akt och försökte bada och roa oss ändå. Särskilt minns jag en kväll när lilleman och jag gick ner till stranden där havet låg som en spegel. Där fiskade vi krabbor och fikade. På vägen hem somnande han i vagnen och jag var nog den lyckligaste på hela jorden just där och då - just för att jag är mamma till två små hjärtan. 
 
Våra goda vänner från Malmö kom på besök och stannade några dagar och då hann vi med Göteborgsbesök, kräftskiva och stranden med mer. Alltid lika trevligt! Plus att jag ordnande en egen fotoutmaning både på bloggen och på Instagram. Lyckat och fasligt kul!
 
 
September:
Så kom hösten och något hände. Något som gjorde att det inte var lika kul att blogga längre och jag började fundera på för vem jag skriver och varför. I samma veva började även min dator att krångla och ett inlägg tog timtal att göra iordning. Så det blev en paus mer eller mindre hela hösten. Välbehövligt ibland kanske. 
På instagram var jag desto flitigare och visade bilder på hemmafix, mat och bak och vardagen i stort. Dessutom for vi till huvudstaden och där träffade jag en oerhört trevlig blogg-tjej minsann - en av månandens höjdpunkter!
 
Oktober:
Oktober var den helt klart bästa höstmånaden och det tack vare vår resa till Kreta. Oj, som vi behövde den! Efter en sommar med sjukdom, liten bebis, energiknippe till storebror och ingen semester för sambon var vi verkligen välförtjänta av en resa. Vi eftersökte lugn och ro, en vacker plats, god mat och så lite motstånd det bara gick - och fick också precis det! En fantastisk semester på alla sätt och vis. 
Och så klippte jag av mig håret också förstås!
 
November:
Var knappt inne på bloggen alls under november och inte heller på datorn som lät mer som en flakmoppe än en dator. Jag träffade trevliga mammor och deras barn, fikade och gick långa promenader och fixade och donade i vanlig ordning. 
 
December:
Julmånaden försvann i ett rasande tempo och i år var det med stor förväntan som treåringen väntade på tomten, klapparna och var med i alla förberedelser. I övrigt var allt sig likt med julgran, familj, vänner, julgodis och mat i mängder. 
 
2012 var som sagt lite upp och lite ner. Här på bloggen väljer jag ju bara att visa det som är upp och det är så det kommer att förbli. Året kommer för alltid att bli ihågkommet som året då vi fick vår lillebror - på så sätt ett kärlekens år. Allt det trista och jobbiga som hände under året lämnar jag bakom mig, gläds åt alla erfarenheter vi gjort, lärdomar vi fått, vänner jag beundrar och känner mig styrkt av och tackar min lyckliga stjärna för min familj.
 
2013 är året då jag vill att det ska hända saker. Jag ser ödmjukt fram emot förändringar. Lika mycket ser jag fram emot att få vara mamma och lära känna mina söner ändå bättre, lära dem ändå mer om livets alla gåtor, skratta så jag blir öm i magen av allt de tokas med och få tillbringa all tid jag kan uppbringa tillsammans med dem - för det, det är banne med det absolut bästa i denna värld!
 
Kramar till er alla och hopp om ett strålande år framför oss!

Lerig utelek

 
Igår hade vi en heldag med våra bästa vänner och efter en hel förmiddag inomhus var det ganska skönt att gå ut i det fina vädret för att leka med två småkillar med massor av överskottsenergi och lämna allt stök där inne för en stund.   
 
 
Men med en 2,5-åring och en 3,5-åring går det undan och på en nanosekund hade både Vidar och Gustav äntrat potatislandet, som mer liknar en jordvälling än ett land, och stod med jord och lera ända upp till anklarna. Trillade gjorde dem också för fötterna sögs fast i leran och fasligt roligt hade vi! De fick hållas en stund innan vi alla började frysa om fötterna och det var dags att gå in igen och värma oss med brasa, fårskinnstofflor och något att äta.
 
 
Men det var något med ljuset igår. Sol. Hopp om nya tider - ljusare tider igen. Ah! Man riktigt kände livet inom sig. Jag tror att 2013 blir ett riktigt bra år, känner det med varje fiber i kroppen.
 
Ikväll ska jag försöka att få tid till att skriva färdigt årskrönikan för 2012 sedan lägger jag det året bakom mig som har varit ett riktigt berg-å-dalbane-år och satsar allt på 2013!
 
 
Angående bilder på barnen har jag ännu inte riktigt hundra bestämt mig. Jag känner lite på det framöver men kommer troligtvis inte vara så frikostig med mitt pivata liv som förr.
 
Nu ska jag kasta ut granen och ta ner stjärnorna i fönstren för nu har jag firat klart julen!

Pojkarna

En sommarvarm eftermiddag på en filt i skuggan från ett körsbärsträd. Och. De finaste pojkarna jag vet!
 
Kärlek.
 

Fler strandbilder...

 
 
Ja, som sagt; variationen av bilder är inte så stor och så får det vara ibland. Jag har hundratals bilder i datorn som alla väntas på att gås igenom och jag är några steg efter hela tiden - men det blir väl tid över till det under hösten när man börjar kura inne i mörkret igen tänker jag.
 
 
 
 
Och just för att få igång fotandet - och fota annat än bara barn och blommor - så kör jag igång en fotoutmaning nu i augusti. Det brukar göra susen för kreativiteten. Jag hade ju smått lovat att publicera alla tema idag men jag skjuter på det till imorgon. Nu måste jag bums i säng innan jag gäspar käken ur led.
 
Istället bjuder jag på några bilder från en kväll i veckan när vi var hela familjen nere vid stranden - som så många andra kvällar den här veckan.
 
 
 
 
Idag är förresten lillebror två månader gammal. Han är fortfarande världens nöjdaste bebis och äter, sover, bajsar och ler mest hela tiden - precis som han ska. En liten härlig kille som alla i familjen är störtförälskade i. Älskade unge så glada vi är för dig!
 
Nu. Natti natti.