Lördagens blogg-event blev precis lika fantastiskt och roligt som man skulle kunna tänka sig. Emma visade sig vara sådär mysig, varm, glad och fin som man hade trott och överraskningarna var många.

För det första åkte jag ner tillsammans tre andra supertrevliga bloggerskor: Anna, Kicki och Malin. Vi hade så skoj och bodde dessutom på samma hotell. Träffade massvis av andra tjejer också och jag försöker nu lite förvirrat att leta upp respektives blogg men det är inte det lättaste när man har minne som en guldfisk (vissa var ju så smarta och skrev ner bloggadresserna direkt i telefonen men inte jag). 180 tjejer ( och 2 killar) är många tjejer och man hann inte hälsa eller prata med bråkdelen av så många som man helst velat men förhoppningsvis kommer det fler chanser. 

Första event-uppträdandet var Björn Ranelid. Jag är så arg på mig själv att jag hade sådana förutfattade meningar om honom - för helt ärligt så visste jag ju inte så mycket om honom utan bara det som man fått ta del av media. Jag ändrade helt uppfattning. I en hel timme pratade han - i ett hiskeligt tempo - och jag var uppmärksam hela tiden på det han sa. Jag är så grymt imponerad av att någon kan använda ordet så på det viset och uttrycka sig så fint och tänkvärt och dessutom visade sig han vara en varm och humoristisk människa. Att han även berättar om sig själv, mycket och i positiva ordalag, tycker jag är uppfriskande. Det borde vi vara fler som gör och inte vara så förbaskat jantelagsmässiga. För precis som Ranelid tycker jag att jantelagen är den lag som vi först av alla borde slopa - detta hemska svenska syndrom. 

På blogg-eventet rådde inga jantelagsfasoner minsann. Alla var positiva och peppande och det sprutade av positiv feedback och glada tillrop när man visade sig känna igen varann eller gilla varandras bloggar. Härliga tjejer!

Under dagen fick vi även ta del av; drugornas sminktips, Böddis hårtips, två stycken mycket smaskiga goodie bags och de numer berömda Limhamnsbomberna. Jag hade dessutom turen att få även Annas bomb tack vare att hon inte äter socker och smällde alltså glatt i mig två stycken. Mäktigt, jag lovar. Hur i hela friden Emma kunde klämma i sig elva stycken på en dag är en total gåta för mig.

På kvällen vankades det middag som var en urgod tapasmeny och till vår stora förvåning gled även Ranelid in i salen och gjorde oss sällskap. Underhållningen bestod av två stycken galna män, Nils Pils och Per Bärs, iförda endast kalsonger och något som såg ut som en sjukhusrock. De var så roliga och vi skrattade så vi vek oss dubbla (även om jag aldrig fattade det där med vad som var så kul att de kom från Eslöv? Måste vara ett internt skåneskämt eller?!). Även drugorna kom tillbaks och bjöd på en dragshow med schlagerlåtar och dans. 

Efter sittningen drog karaoke igång (men åh så fega de flesta av oss var...) och på ett annat golv fuldans med tidernas spellista. Jag måste, mäkta imponerad av mig själv, berätta att Anna och jag dansade ända fram till klockan ett. Då hade det stora flertalet redan rundat av, en massa okänt folk börjat trilla in i lokalerna, mina fogar knakade en smula och fötterna som inte är vana vid högklackat en hel dag ska vi inte ens tala om hur de kändes men kul hade vi haft. 

Tack fantastiska Emma för den här dagen - att du har lagt ner så mycket tid och energi för att så många skulle kunna komma och träffas och ha så roligt tillsammans!

Alla foton lånade från Emma, Att vara någons fru. Första är från hörsalen vi var i på förmiddagen. Sen middagen på kvällen (här syns jag faktiskt i mitten på bilden) och de två sista är senare på kvällen under ett av framträdandena.