Ingen vanlig dag

eller en helt vanlig...

Those eyes

 
 
Alltså, dessa vackra ögon som gjort mig knäsvag sedan dag ett. Idag fångade med lite bus under eftermiddagens mellanmål.
 
Jag velar fram och tillbaka mellan om jag ska publicera bilder på barnen eller ej. Själv är jag ju inte så rädd. Dessutom är ju porträttbilderna så otroligt roliga att ta och redigera  - och visa. Men vissa verkar vara skräckslagna för det här med bilder på nätet och jag vet inte inte hur jag ska förhålla mig till det. Självklart är det så att små barn inte har någon chans att säga om de vill vara med eller inte. Så långt fattar jag. Den dag de säger ifrån att de inte vill så är det självklart att respektera det. Men om man inte visar naket, inte heller lite halvnaket och det är fina och rättvisa bilder - det vill säga inga bilder som är kränkande på något vis. Vad är det då jag ska vara rädd för och hur kan jag förhindra det i så fall? Vattenstämpel på bilden borde jag börja med, absolut. Men i övrigt? Pedofiler till exempel - hur troligt är det att de tittar på en bild på ett leende barn så som dessa här? Jag är absolut inte ironisk nu, utan bara inte tillräckligt upplyst - jag har ingen aning hur pass vanligt det är. Det andra är - och det är jag nog i så fall mest orolig för ska hända - att min bild hamnar på en sida jag inte kan stå för, att någon "snor" min bild eller på något vis använder bilder utan min vetskap och tillåtelse. 
 
Och hur farligt är det egentligen? Eller så här. Visst, det vore ju förfärligt och jag skulle bli vansinnig om jag visste och det skulle inte alls kännas kul. Usch! Givetvis. Men hur vanligt är det då? 
 
Snälla, om ni också funderar på det här dela med er. Vad vet ni, vilka skräckscenarior har ni, vad har ni kommit fram till och hur ska man förhålla sig till det? För visst är det svårt? Särskilt när man är fotointresserad och har de två mest givna och perfekta små modellerna hemma tillhands att öva på och även dela med sig av.
 
Jättesvårt.
 
-
 
Tillägg: Tack för alla kommentarer här och på instagram. Helt klart enagerar det och man ser nog lite olika på det beroende på om man har en egen blogg eller inte. Har man gjort valet att ha en blogg och också skriva om sin vardag är det ju på många vis ganska oundvikligt att inte visa bilder på sina barn och jag tror att man väljer att inte se riskerna som så stora. Vad jag kan förstå så är inte riskerna så särskilt stora heller. Även om de finns!
 
Och som med så mycket annat så är det ju förfärligt om man själv blir drabbad. Då skulle man säkerligen ångra sig djupt. Men som någon skrev; rädslan är nog större än själva risken. Däremot tror jag att det är oerhört bra att ta sig en funderar emellanåt och ta beslut på hur man vill att det ska vara och framstå för att sedan se om man håller sig till sina egna riktlinjer eller har börjat ge lite för mycket av sig själv och sina. 
 
Många nämner magkänsla. Javisst, den kommer man lång med och är absolut inte att förakta. Svårt som tusan hursomhelst och jag vet inte om jag blivit särskilt klokare men har i alla fall reflekterat rejält. 
 
Jag vill även tillägga att man har mycket större ramar när det kommer till sig själv och hur man själv väljer. Det handlar väl om att ha kontrollen. Jag skulle själv nämligen inte tycka att det vore okej om någon annan lade ut mig eller mina barn på sin blogg, facebook eller andra sociala medier. Inte okej alls, utan min tillåtelse. Därför är jag alltid oerhört noga med att varje gång fråga - även om det handlar om samma person gång till gång - om det är okej att jag visar bilder på min blogg. 
 
/Kristina

Kommentarer (28)

Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok

2013-01-14

Åh, jag har också funderat på det där! Men jag är inte så orolig alls. Kanske beror det på att barnen är så små, i tonåren kan jag tänka mig att det är mer känsligt. Då får man väl ta det då, tänker jag. Lite försiktig med naket är jag, men det är nog allt.

Svar: Jag förstår vad du menar och helt klart kan det vara oerhört känsligt i tonåren. Jag tror att de säger stopp redan innan dess att visa något. Men de andra frågorna kvarstår ju ändå - tänk om nån tar din bild och använder i ett annat syfte? Det kan man ju inte påverka.
Skitsvårt!
Kristina

Pernilla

2013-01-14

Jag har valt att väldigt sällan visa foton på barnen där deras ansikten syns. Inlägg där barnen syns med ansikte har jag valt att låsa. Det ger mig även möjlighet att skriva mer privat bakom lås och bom, om jag nån gång skulle känns för det. Jag använder registrering så det ska bli enkelt för besökare att genom eget användarnamn och lösen kunna hålla rätt på uppgifter, och lätt för mig att hålla rätt på vem som har tillgång till de låsta delarna.

Min store pojke, som är 7,5 år, förekommer numera väldigt sällan på bloggen, och isf bara låst. Detta för att respektera honom nu när han blivit större och hans kompisar hypotetiskt själva skulle kunna läsa på min blogg om de vill.

Ja det är svårt. Gå på magkänslan! Och ja, underbara ögon!

Svar: Det där med att kunna lösenordsskydda vissa inlägg är strålande. Tyvärr går inte det när man bloggar på blogg.se, i så falll måste man skydda hela bloggen (om det inte blivit ändrat...). Annars hade jag helt klart gjort det. Jag har en gammal blogg som jag hade när lilleman var bebis, hans första år, och den funderar jag ibland på att dra igång för att ändå få utlopp för att någonstans få lägga upp bilderna på barnen och skriva om dem. Men där var det ju aldrig någon som kommenterade där och det är trist. På nåt vis har man ju blivit beroende av uppmärksamheten en öppen blogg ger ;)
Nä, jag har väl så smått kommit fram till att dra ner på bilderna på barnen - bara visa nån gång ibland och kanske kan jag få igång den andra bloggen med lösenord så att jag ändå fortsätter att dokumentera vardagen.

VI får se! Tack för din kommentar. Kram.
Kristina

Sofia

2013-01-14

Fina! :-)

michaela- med syskon i magen <3

2013-01-14

herregud vilka ögon. fantastiska! och visst är det svårt det där med bilder på barnen. jag försöker att inte lägga upp allt för många längre men då och då kan jag liksom inte låta bli. ens barn är ju det mest fantastiska man kan fotografera..klart man vill dela med sig! och om sen en pedofil (mot förmodan) skule titta på bilderna så känner jag att det faktiskt finns bra mycket värre saker som kan drabba mig och mitt barn..det där kommer vi aldrig ens få reda på. äsch jag vet inte. svårt!

Svar: Tack för din kommnetar och jag resonerar väldigt likt dig märker jag.
Svårt, det är det helt klart!
Kristina

Sara

2013-01-14

Oj, det här kan bli långt, men du ville ju att det skulle diskuteras. Dina barn är ljuvliga och du tar fantastiska bilder, så jag har full förståelse för att du vill ha med dem på bloggen.

Först mina personliga åsikter. Jag lägger upp många bilder på min dotter på FB och Instagram. Jag har låst konto på Instagram och bilder visas bara för vänner på FB. Många säger att det är FB som "äger" bilderna, men jag har än så länge inte märkt någon baksida och därför inte gjort annorlunda. Dyker mina bilder upp någon annanstans så får jag omvärdera. På bloggen (som jag inte har använt på länge) har jag lagt upp begränsat med bilder på henne och nästan inga ansiktsbilder, mest för att bloggen inte är anonym och på grund av mitt arbete (som jag snart kommer till) så har jag inte velat vara så öppen och inte heller skrivit mycket om henne. Kanske är det därför jag inte bloggar längre, det är ju mest henne jag fotograferar och hon tar upp den största delen av min tid också. =)

Nu till mina mer professionella erfarenheter. Jag är psykolog och arbetar med sexualbrottsbehandling på en anstalt för sexualbrottsdömda. Pedofiler hör till den minsta klientgruppen där, men de finns och är den klientgruppen som är svårast att behandla på grund av sin störning. Många pratar om att så länge man inte visar naket så är det inga problem. Jag vill inte komma med skräckscenarion, men jag vill berätta om vad som faktiskt har hänt så kan alla göra sin egen bedömning utifrån det.

Det finns pedofiler (och återigen, de är inte många) som söker efter barn att kontakta på olika sätt. Det kan vara att de ser foton i dagstidningen där det står för- och efternamn och födelsedag. Det är väldigt mycket information som gör det enkelt att hitta t ex en adress. På samma sätt tänker jag att de kan använda foton i en blogg, där man ofta får namn, mammans eller pappans efternamn, hemstad och ibland även information om födelsedag. Jag kan omöjligt säga hur vanligt det här är och i vilken utsträckning det leder till någon form av kontakt, men jag ville bara nämna att det finns andra risker än bara nakenbilder.

Hoppas detta har varit till någon hjälp. Ha det gott!

Kram

Svar: Oj! Tack Sara för din kommentar och att du tar dig tid att svara. Här känns det som om vi når en punkt som verkligen spelar roll. Jag har inte ens tänkt i dessa banor men när du skriver det så känns det så självklart. Visst kan det - om man har extrem otur - bli så. Fy, så obehagligt.
Du har gett mig huvudbry nu och det var det jag ville. Tack igen.

Allt gott till dig också. Kram!
Kristina

Malin - Stjärnflocka

2013-01-14

Ja, det är verkligen svårt och jag har ingen aning...
Det jag vet är att dina porträtt och de där ögonen är fantastiskt fina! :)
Kram Malin

Svar: Tack Malin!
Kram.
Kristina

Ebba Molin

2013-01-14

Åh vilka ögon! Så vackra, dom drar verkligen blicken till sig!

Jessie

2013-01-14

Jusus vilka vackra ögon, så himla havs liknande sådana, man bara smälter! :)

Jag förstår precis vad du menar att publicera barn på bloggen, jag har min killes systers barn att fota på ibland och jag förstår verkligen känslan. Förut tänkte jag inte alls på det, men nu efter ett tag har man börjat göra det varför vet jag inte.
Men jag tror ändå att man får tänka positivt att ingen kommer att stjäla mina bilder, för hur annars ska du kunna visa dina vackra bilder och även barn för andra i världen att se hur duktig du är på att fota. Lite så tänker jag.

Tänk positivt tycker jag! :)

Kram <3 /jessie

Svar: Ja, det är nog det jag gör allt som oftast men ibland blir jag tveksam. Jag känner att jag en gång för alla måste bli insatt och veta vad det innebär och sedan kan jag ta beslut efter det hur man ska förhålla sig i framtiden.
Det är så vansinnigt synd att det alltid är såhär - att man inte ska kunna göra som man vill utan att vara rädd för att någon annan ska förstöra! Mina barn, mina bilder.

Kram.
Kristina

Pernilla

2013-01-14

Ja det är fördelen med att ha en wordpress blogg med egen domän - att kunna låsa vissa delar. Jag gillar även att jag har registrering - så att alla kan välja sitt eget lösenord. Jag kan även se vilka som använder sitt lösen och när man lämnade en hälsning senast - och är det nån som är inaktiv så kan jag välja att plocka bort en enskild person (jag säger ifrån innan jag rensar såklart) utan att alla behöver byta lösen.

Jag har över 100 personer som registrerat sig och som ofta kommenterar på de låsta inläggen - där kan jag ju kräva en viss tvåvägskommunkation gentemot förtroendet att ta del av det mer privata , främst kring barnen.

Blaj blaj ja det kan diskuteras bra länge det här. Gör det du känner är rätt. Du har väldigt fina foton på din blogg överlag!

Linda

2013-01-14

Detta är verkligen inte lätt, på ett sätt vill man ju vis sina barn för hela världen, på ett sätt vill man ju det liksom inte. Funderar lite på det där som du skrev om på IG, att man ju visar de bilderna som gör barnen rättvisa liksom. Man lägger ju inte ut bilder som man inte skulle vilja visa på sig själv liksom. Och sen när tiden kommer då dom själva väljer att inte vilja vara med, då får man respektera det. Absolut. Men om bilderna hamnar i orätta händer då kommer man ju självklart gräma sig över det men hur stor är risken egentligen? Det finns många fler hemskheter som kan hända som man kanske också borde fundera över isåfall och sätta i proportion. Nä, usch nu vet jag varken ut eller in. Visst är det nåt jag tänker på men av någon anledning inte gjort någon förändring av. Jag kan ärligt erkänna att jag haft dagar då jag funderar över att stänga ned hela bloggen. För att bara lägga ut bilder på sitt hus är ju också en risk med tanke på inbrott osv, det är ju lättare för tjyven när de vet hur det ser ut inne tänker jag.
Jag brukar vara noga med att inte skriva efternamn eller gatuadress osv. Minns att jag skrev barnens alla namn vid dopet men även detta har jag tagit bort för att man liksom inte ska kunna "lura ut" vilka vi är och var vi bor. Att jag sedan lägger ut bilder på mig och min familj ibland tycker jag liksom inte gör så mycket, för de som redan vet vilka vi är, de vet ju också var vi bor. Nu kom jag visst in på andra risker med bloggen istället för att diskutera bara barnen. Sorry.
Mina barn får nog vara med ett tag till, tills jag ändrar mig :)
Kram och tack för att du lyfte ämnet!
Linda

Svar: Svårt så in i bänken. Vi gör ju så gott vi kan. Eller i alla fall så gott vi kan trots att vi är "bloggare" och gärna skriver om vår vardag. Ingen lätt kombination om inte kan visa bilder på barnen då. Kram.
Kristina

Linda

2013-01-14

Och jo, those eyes! Fantastiska!

Linda

2013-01-14

Gillar din blogg av flera anledningar men den största anledningen är nog att du är i samma situation i livet som jag och att du delar med dig av ditt liv med dina barn. Kul och inspirerade att läsa om vad ni hittar på och om dina tankar som förälder. Och oerhört inspirerande med dina fantastiska foton på dina ljuvliga barn! För mig är det så att personligt gör det intressant!
Men jag förstår absolut att du tvekar! Man vet ju så lite om vad det innebär för framtiden.
Sen tycker jag att du kan fråga din store kille "Är det ok om jag lägger ut det här fotot på bloggen?" Han blir delaktig och respekterad!
Härligt att du har fått fart på bloggen igen :-)

Svar: Tack Linda för din kommentar. Kul att du gillar min blogg och bilderna - nu blev jag jätteglad! :) Kram.
Kristina

JUNITJEJ

2013-01-14

Vilka underbara ögon!

Patricia

2013-01-14

Shit vilka fina ögon :)

Karin A

2013-01-14

Så himla svårt - jag är väldigt tveksam men säger inte helt nej heller. Känns som risken är liten att bilderna triggar fel personer (om det inte är naket är stötande på något vis) men visst skulle de kunna användas av någon i ett syfte som du inte vill. Man ska nog också tänka sig för när det gäller namn (både barnens och sitt) och plats.

Hur som helst - underbara bilder och otroliga ögon!
Kram

Svar: Jag tror också att riskerna är små. Men de finns. Man får försöka kompromissa på något vis. Och sedan finns det ju oerhört mycket annat att lägga sin fokus på när det kommer till barn och säkerhet! Kram.
Kristina

Petra/Popetotrora

2013-01-14

En fråga det tvists om fram och tillbaka väldigt ofta. Vilket såklart är bra. Tror att det är bra att reflektera över detta då och då när man bloggar, instagrammar etc. som vi gör.

Men själv är jag inte så orolig för att lägga ut bilder på mina barn. Skulle aldrig, aldrig lägga ut nakenbilder eller halvt avklädda bilder, men andra bilder tycker jag känns helt ok.
När barnen blir större så är det klart att man ska respektera deras vilja om dom inte vill vara med på bild dock.

Jag tycker som sagt att det är viktigt att disktura denna fråga men jag tror också att det är en mycket större sakr för oss än vad det är/kommer vara för dagens kids.
Jag menar, vi har på något sätt varit med och sett utveckligen och explosionen av de sociala medierna. För dagens barn kommer detta vara helt naturligt och något som alltid funnits, tror jag. Man exponerar sig i sociala medier, helt enkelt. Jag ser ju hur 11- och 13-åringen är här hemma. Dom har inga som heeelst problem med att synas på nätet.

Sen är det ju frågan om våra bilder kan snos av andra och hamna i raklam etc. Inte heller det är jag särskilt rädd för. Men en vattenstämpel på bilderna är ju ett bra sätt att säkra upp att det inte händer.

Nej, jag kommer fortsätta att lägga ut bilder på mina barn när jag känner för det. Men respekterar så klart även dom som väljer att låta bli.

Kram på dig!!

Svar: Klok som en bok Petra. Sådär har jag i mångt och mycket också resonerat. Men många är lite smått hysteriska och ibland får jag dåligt samvete att jag inte förstår och kanske gör nåt fel. Men som du säger ibland är det nog bra att reflektera och tänka till så att man håller sig på banan och inom rimliga gränser. Kram.
Kristina

Proforma - Irene

2013-01-14

Fantastiskt vackra ögon, tror jag sagt det tidigare! Han är så söt, Lilleman. Första bilden är sagolik!
Kram


Svar: Tack - det tycker ju jag med! :)
Kristina

louize

2013-01-15

Men så vacker <3

kram från en ny läsare!

Svar: Tack och välkommen hit! :)
Kristina

Angelica

2013-01-15

Så fantastiskt söt, som sagt, de där ögonen! :) Och ditt dilemma, svårt! Jag kan inte sätta mig in i den situationen då jag inte har barn. Men nog skulle jag vilja visa upp om jag hade, men inget naket, det håller jag fullt med om. Kram

Lotta

2013-01-15

Ja. Det är svårt. Du får helt enkelt byta till Wordpress så väljer du vilka inlägg som ska vara öppna eller låsta. Piece of cake! :)

Jag tycker som du att det är svårt. Och man vet nog inte hur det känns förrän det är för sent. När man ser någon stjäla ens bilder och identitet tex. Hävdar att det är deras bilder och barn... Eller ännu värre om bilderna skulle dyka upp i ett sammanhang som man inte alls vill. Jag tänker ofta och mycket på det. Visar mycket mer bilder på familjebloggen som är låst.


Svar: Ja, det är så trist att man inte kan få behålla och vara säker på att det som är mitt får fortsätta att vara så. Svårt som tusan i alla fall att ta ställning. Ibland glömmer man bort och struntar i det för att i nästa stund känna sig osäker igen. Lösenordsskydda är ju egentligen toppen och det bästa. Tyvärr går inte det att skydda enstaka inlägg med blogg.se.
Kristina

Ninette

2013-01-15

Så vackra ögon!
Det är minsann en balansgång det där att visa upp och samtidigt begränsa - svårt när det inte finns några riktlinjer att gå efter, så då är det säkert bäst att låta magkänslan råda tänker jag. Plus en dos sunt förnuft som inte för mycket info om respektive barn. Mer anonyma bilder som dom här på ögonen känns ok tycker jag. Sen händer det skumma saker i bloggvärlden på olika ställen, men sånt kan man säkert aldrig helt gardera sig för (det kunde man inte ens innan det fanns ett internet - konstiga typer kan man alltid stöta på, och det här är bara ytterligare ett forum att träffa på dom). Många amerikanska bloggar lämnar ut sina barn jättemycket och har hur många bilder på sina barn som helst. Jag har inget minne av att ha läst nån debatt om var gränser går där, men såna debatter förekommer säkert. För ett par år sen var det stor debatt i den danska bloggvärlden då en person hade tagit bilder från en annans blogg och låtsades att det var hennes barn. Det blev polisanmäla till slut om jag minns rätt, och det var rätt obehagligt för henne vars barn det var att läsa den andra personens blogg där hon ljög om allt hon hade gjort med "sina barn".

Svar: Jag hörde också om den historien. Riktigt jäkla sjukt. Ja, magkänsla brukar vara bra och man får väl göra så gott man kan utan att kompromissa alltför mycket med vad man faktiskt vill - och sen hoppas på det bästa! Tack för dina tankar.
Kristina

julia

2013-01-15

Om man inte vill att bilderna ska gå att kopiera så går det att ordna med en kod, det står precis hur man gör på den här sidan: http://www.designadinblogg.se/koder-for-att-forhindra-bildstolder-textstolder-etc/
Tyvärr går det ju fortfarande att printscreena och på så vis spara ner bilderna, men man gör det ju i alla fall någorlunda svårt för de eventuella bildtjuvarna. Det blir ju inte alls lika bra kvalité när man printscreenar heller. Superfina bilder förresten! :-)

Svar: Tack snälla! Vilket kanonbra tips som jag ska prova så snart som möjligt!
Kristina

Paulina Suonvieri

2013-01-16

även om jag inte har barn eller något liknande så sett, så har jag tänkt på det ändå. jag har blogg och bara att "öppna" upp sig för en främmande publik är något man tänker på ofta. jag har väl tanken om att inte bli för privat eller dela med mig av sådant jag känner mig obekväm i. barnbilder dock är ett svårare ämne, för när ska man veta om man tagit det för långt? lite försiktig tycker jag väl man ska vara, men det är bara min åsikt :)

Svar: Ja, det är svårt. Det är lätt att man ger mycket mer av sig själv än vad man tänkt sig från början. När man väl sitter på sin kammare och skriver så är det lättare att öppna upp sig än vad man gjort om de stod framför en. Dessutom blir det ju en så förtrolig stämning inne på bloggarna bland dem man besöker och kommenterar hos och som kommer tillbaka till en att man glömmer att det stora flertalet faktiskt är dem som aldrig ger sig till känna. Vilka är de? Hmm. Som sagt; jättesvårt!
Kristina

David

2013-01-16

Det är en risk i allt man gör. Att avla barn är farligt. Att föda dem är farligt. Att lägga ut en bild på sin stolthet och de man älskar måste ju bara få göras. Man visar ju upp barnen i snabbköpet?!
Har det varit "farligt" så hade det redan larmats om det och diverse bloggar har haft varningstexter om det.
Är det nån familj som blivit lidande av detta? Jag har inte hört nåt..
Här på blogg.se är jag totalt anonym och vill vara det pga innehållet i min blogg men jag har Facebook och där laddar jag vilt.

Anna Kubel

2013-01-31

Helt otroligt fina bilder!!

Skriv en kommentar

Jag uppskattar verkligen era hälsningar! Ställ gärna frågor - jag besvarar de här så fort jag kan!