Det är något väldigt speciellt med ljumma sommarkvällar och jag tycker att det är nästan lite smått magiskt att strosa ner till havet på kvällen när alla andra packar ihop och det är lite sisådär lugnet-efter-stormen-känsla på hela stranden. Ikväll packade vi en kaffekorg efter kvällsmaten och tog oss ner. Lilleman badade tills han nästan skakade och jag fick bokstavligen dra honom upp ur vattnet, vira in honom i en handduk och tvångsmysa med honom på filten till han var varm och go igen. Sedan slukade han en halv förpackning ballerina-kex innan han började springa fram och tillbaka på stranden medan vi drack vårt kaffe. Till och med lillebror kunde vara med på filten tillsammans med oss andra och vi njöt av sommarkvällen. I kopiösa mängder.

 

Älskade sommar - stanna länge nu är du snäll!