Instagram fungerar ganska mycket som en dagbok. Man fotar det man har framför sig för stunden och förevigar små och stora vardagsminnen. Många ganska simpla men jag som gillar bilder måste ibland försöka mig på att föreviga även det simpla och fånga det fina i det. Och det är förbaskat roligt.

 

Vardagsförskönande. Jag vet att det har varit uppe hundratals gånger på bloggar förut och nu kommer det på tal igen när så många använder Instagram och vardagsbilderna blir ändå fler. Många verkar störa sig på att andra lägger upp bilder på sin vardag: härliga, fina bilder på lyckliga familjen och roliga saker som händer och sker med vällagad mat och egna bakverk. Först ut var Facebook och det snackades om att folk blev stressade av varann och att alla verkade så duktiga och harmoniska och lyckliga. Hela tiden. För så måste det ju vara!

 

Jag tycker att det är ganska lustigt det där - att man inte förstår mer än så och ser igenom eller rättare sagt; ser det som levereras och glädjs med det och bara det utan lägga till eller dra ifrån. Herregud, alla lever vi väl i en och samma värld - givetvis med olika förutsättningar och olika sorters liv - men ändock i samma värld. Och det är banne mig inte en dans på rosor för jämnan. Och alla har vi tvätthögar, dammråttor i hörnen, odiskad disk, skrikiga barn, saker vi vill göra som man varken hinner eller kan, relationsproblem och allmänt dåliga dagar. Det måste man väl ändå se bakom, eller?

 

Nu har jag aldrig blivit påhoppad - tvärtom så får jag varje dag kommentarer som värmer långt in i hjärteroten - men det beror nog mestadels på att min blogg inte är så oerhört stor. Bloggarna med tusentals följare får taskiga påhopp mest hela tiden och värst verkar det vara för de som verkligen kör en positiv attityd och bjuder på sig själv och sin fina vardag - bloggar som jag älskar att titta på och inspireras av. Jag vill inte ha vardagsrealism när jag läser bloggar - det har jag nog av hemma - jag vill se vackra bilder, få inspiration till kläder, inredning, mat och roliga saker som man kan göra. Då och då få en tankeställare eller en aha-upplevelse och ibland bara få sitta framför skärmen och le från öra till öra över något härligt. Därför väljer jag det jag läser efter det också. Ytligt? Kanske. 

 

Jag har valt att köra en positiv attityd för det mesta, som jag nämnt tidigare. Det är svårt att ta tillbaka det skrivna ordet och ofta ångrar men sådant man sagt eller skrivet som antingen varit taskigt, dåligt eller rent av negativt. Det jag skriver eller visar i bilder är ju bara en liten, liten del av mig, min familj och mitt liv. Ibland en stor del av min dag och ganska ofta de finaste stunderna i mitt liv men aldrig alltihop. Och jag tror aldrig att jag har fått så mycket positiv respons tidigare - det finns så många fina och kloka människor och det är fantastiskt att se små relationer som växer fram i de korta dialogerna. Jag älskar´t!

 

Och det bästa av allt är att man gör som vill. Man visar det man vill och skriver vad man vill (nåja, nästan) och man tittar även på det man vill. Det man stör sig på eller inte gillar ska man ju inte heller titta på.

 

Ha en underbar dag och en extra stor kram till alla er idag som skriver små kommentarer här eller gillar på Instagram, eller följer mig i skymundan (smygisarna :)) och som glädjs åt det jag visar!

 

KRAM.